Elias första ord...

I helgen var min föräldrar och hälsade på. Elias har inte sett dem på några veckor, så han blev jätteglad. Micke och pappa hämtade våra saker från Shurgard, så nu är det proppfullt i vårt förråd. Sen var mamma och jag på Ikea och köpte flyttlådor, men Elias stannade hemma med sin pappa och morfar. Det känns konstigt att inte ha med honom när jag går i affärer, jag är så van att han alltid är med.

Igår skulle Micke står vid Heron City med Folkpartiet igen, så vi skjutsade honom dit och sen åkte mamma, pappa, jag och Elias till Zeta trädgård. Jag blev jättesugen på att köpa blommor, men det känns lite onödigt just nu eftersom vi snart ska flytta och sen ska vi åka bort efter det. Då är det ju onödigt att släpa på blommorna. Men jag ska i alla fall förbi Zeta innan vi åker till Jämtland och köpa en blomma till farmor.
    Vi var på Bauhaus också igår. Elias fick sitta i sitsen på kundvagnen, och det tycker han är jätteroligt eftersom han ser allt som händer runtomkring mycket bättre än när han sitter i vagnen.



Hela helgen har Elias sagt Hej, det är hans första ord. Han började säga det i förra veckan. Först trodde jag att det bara var en slump att han sa hej, men det var det inte. Det börjar gå undan nu känns det som, han pratar, han står, han ställer sig nästan upp själv och när han sitter på golvet flyttar han sig runt i halva rummet.





Nu på morgonen satt Elias mitt emot mig i soffan och då tog han tan i mina ben och ställde sig upp. Nu ligger han och sover. När han vaknar ska vi äta och sen åka till Rådsparken.




Mia frågade hur det var med bebisen i magen. Det är bra med den hoppas jag, jag är i vecka 18 nu. Jag kände bebisen sparka för ett tag sedan, men sen har det varit lugn. Så var det med Elias också, jag kände några sparkar först och sen kände jag knappt något på ett bra tag, sen började sparkarna igen.
    Jag glömmer bort att jag är gravid hela tiden, eftersom jag har Elias att ta hand om. När jag var gravid med Elias tänkte jag bara på magen hela tiden, men nu glömmer jag den istället. Den 11 juni ska jag på ultraljud i alla fall, och strax efter det ska jag till MVC igen. Tiden går jättefort. Det är mindre än en månad tills vi ska flytta, och om två helger ska mamma och jag på Bruce Springsteen. Nyss kändes det som om det var en evighet kvar tills dess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0